Är en omorganisation rätt medicin?

Har du problem i din organisation? Missnöjda medarbetare, kunder som klagar och en effektivitet som inte är som den borde?

För många chefer är det lockande att omorganisera. Man ser en ny organisation som lösningen på de inre problemen. En nystart och en möjlighet att göra saker annorlunda.

En av mina förebilder inom organisationsanalys är Bengt Karlöf. Karlöf Consulting beskriver organisationer utifrån tre aspekter: anatomi (organisationsmodell), fysiologi (arbetsprocesser) samt psykologi (människor och kultur). I fysiologin finns även flödet av information och samspelet mellan ledningen och organisationen och mellan olika delar av organisationen.

Ibland är det verkligen organisationsstrukturen som inte är bra. Men ofta är det andra saker. Det är mer vanligt att arbetsprocesser, rutiner och intern kommunikation inte fungerar eller att den interna kulturen inte stödjer arbetet mot målen.

En första början kan vara att göra en verksamhetsdiagnos. Så här gör ni:

• Vad är våra utgångspunkter? Vad har vi för affärsidé, vision och strategi? Om detta är oklart, så kanske det är där som man ska börja med förändringsarbetet.
• Vilka symtom har vi? Vad är det som inte fungerar? Gör en bra analys av nuläget, gärna med hjälp av en oberoende person.
• Har vi fått upp alla aspekter på bordet? Det är viktigt att få med synpunkter från kunder, samarbetspartners och medarbetare.
• Vilka åtgärder tror vi ger bäst effekt? Är det nödvändigt att omorganisera eller är det andra åtgärder som behöver göras? Det kan till exempel vara Insatser för att utveckla processerna eller arbeta med kultur och värderingar.

Ing-Marie

Livet är en lek och en utmaning

Jag deltog i en kurs med en amerikansk supercoach förra veckan. Coach Dave Buck är CEO för Coachville, som är en av världens största community och skola för coacher. Det var ett inspirerande möte, som gav mig många tankar om vårt sätt att se på livet här i Sverige.

Dave hjälper klienterna att på bästa och snabbaste sätt nå sitt högsta mål. Livet är en lek – eller en tävling – menar han. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Man utmanar sig själv hela tiden och man gör alltid sitt bästa. Den första frågan vi fick var: What is your big game? Vad vill du uppnå och hur beskriver du det målet för någon som du inte känner?

Vi fick gå runt och prata med varandra om vilka utmaningar som vi har satt upp för oss själva. Några frågor: Hur känns det när du har uppnått ditt mål? Vad har du gjort då? Vilka människor har du runt om dig? Vad jobbar du med? Vad har du åstadkommit? Vad fyller du ditt liv med?

Ärligt talat – hur stora visioner har du för ditt liv? Fokuserar du på det fantastiska målet eller på alla de hinder som dyker upp på vägen? Om du inte leker så mycket – testa att ta den här dagen som en utmaning. Vad kan du göra för att ta dig lite närmare en bättre framtid? Kommentera gärna om du har några tankar kring detta.

Ing-Marie

Lättrörliga ledare för en ny tid

Idag kom jag i kontakt med ett för mig nytt begrepp: The agile leader. Enligt ordboken är agile = lättrörlig. “Agility” handlar om ledares förmåga att effektivt hantera de utmaningar organisationer står inför idag.

Tankarna på ”the agile leader” bygger på mer än 30 års forskning och ledarskapsutveckling. Bill Joiner och Stephen Josephs har skrivit boken ”Leadership Agility”.

I korta drag handlar det om mogna ledare som tar ett helhetsgrepp på förändringar. De involverar fler av dem som berörs, de ger tid för både reflektion och handling, de vågar tänka i nya banor och de inser att deras egen personliga utveckling är central för ledarskapet.

Det handlar också om att samverkan är viktigare än någonsin och att ingen har alla svar. ”The agile leaders” är nyfika och lyhörda och de vågar ta in andra personers uppfattningar.

Bill Joiner kommer till Sverige för att hålla en workshop 26-27 mars. Läs mer på http://www.agilechangeleader.blogspot.com/

Ing-Marie

Omöjliga mål

Hittade en bok idag som handlar om att hitta rätt på livets väg. ”Finn din egen Polstjärna” av Martha Beck.

Hon beskriver väldigt detaljerat hur man kan arbeta för att hitta sina innersta önskningar och med hjälp av dem skapa en mer tillfredställande tillvaro.

En övning handlar om att sätta upp fullständigt omöjliga mål. Mål som visar vad man har en innerlig längtan efter och som ligger precis på gränsen mellan omöjligt och möjligt. Tekniken går ut på att du listar ett par av dina favoritsysselsättningar. Utifrån var och en av dessa sysselsättningar (kan vara både hobby eller arbete), så sätter du upp en så ”omöjlig” målsättning som du överhuvud taget kan komma på.

Därefter kan du föreställa dig att du tänjer din förmåga till det yttersta och uppnår det ”omöjiga” målet. Övningen brukar ofta visa att det är genom att sätta upp de där riktigt tuffa, utmanande målen, som vi utnyttjar vår fulla potential och når dit vi vill.

Lycka till på vägen mot dina omöjliga mål 🙂

Ing-Marie

Målbild versus verkligheten

Såg ni debatten mellan näringsminister Maud Olofsson och Saab-chefen Jan Åke Jonsson i Debatt i söndags? Det jag började fundera på var deras diskussion om realismen i affärsplanen. Ofta brukar jag hävda att en stark målbild är en grundförutsättning för att nå till målet, vare sig det gäller en organisation eller en individ. Jan Åke Jonsson verkade ju väldigt optimistisk och övertygad om att Saab kan komma igen som eget företag. Han har säkert hela företaget med sig i sin kamp för att Saab ska överleva. Samtidigt har naturligtvis Maud Olofsson starka argument när hon lyfter fram lågkonjunkturen och de strukturella problemen i bilindustrin.

Jag skulle vilja säga lite provocerande att ”Målbilden alltid klår verkligheten”, men naturligtvis är det inte så enkelt. Kanske man får anpassa målbilden efter verkligheten, för att få de rätta förutsättningarna att nå till målet. Det kan ju vara så att Saab måste anpassa sin målbild, utifrån de behov som finns i världen. Det är sannolikt inte kvalitetsbilar som behövs mest framöver. Hur skulle det vara om Saab omstrukturerade till billiga, bränslesnåla bilar för de riktigt stora marknaderna? Då vore Saab förstås inte Saab längre, men ändå kan väl tanken tänkas.

Eller hur vore det om Saab började utnyttja vattenkunskapen som finns i västsverige och utvecklade vatten-och avloppssystem för tredje världen. Tänk bara på avloppsproblemen i både Indien och Kina. Då är ju Saab inte längre bilar, men kanske en ny målbild behövs. Då kan målbilden kan bli tillräckligt stark för att jobben ska räddas och kompetensen tas tillvara.

Visst är det lite ”naivt” med bloggfunderingar kring om det är en visionär och drivande målbild eller en realistisk omvärldsanalys och affärsplan som ger bäst resultat. Självklart behövs både det ena och det andra. Det viktiga är ändå – tycker jag – att få en diskussion om vart Sverige och den svenska industrin ska sträva och vilken målbild vi ska ha för näringslivet framöver.

Vad har vi uppnått?

Fortsatte att prata med en bekant igår om förändring och utveckling i organisationer. Hon hade haft planeringskonferens på sitt jobb. Då hade de pratat om allt som skulle utvecklas och allt som de skulle uppnå. Under dagens gång hade någon sagt att de ju redan hade uppnått en massa saker i verksamheten. De har förändrat mycket under de senaste åren och nått positiva resultat på många områden.

Vad lär vi oss av det? Glöm inte vad ni redan åstadkommit. Fira era ”segrar”. Uppmärksamma de goda resultat som ni redan har inom många områden. Var stolta över era framgångar. Sedan kanske ni är beredda och sugna på att fortsätta utvecklingen…..

Som Olle skrev i en kommentar igår, så är utveckling ett naturligt skeende.

Hälsningar, Ing-Marie